Ursprungsfolken drabbas först - och kämpar mot klimatförändringarna

Det var ovanligt varmt i Kiruna den här sommaren. I Kiruna - eller Giron, som betyder ripa på samiska - är det gruvan med sitt bortgrävda berg som dominerar vyn. 
Framför allt Luossavaara, Laxberget, är till stora delar raserat. Ett växande gapande slukhål syns. Under marken finns stora gruvgångar som skapat livsfarliga sättningar. Husen riskerar nu att ramla ner där.
Kiruna "ska flyttas" heter det. I själva verket håller man på att riva stora delar av staden. Stationshuset i handslaget skånskt tegel är rivet. Det K-märkta stadshuset revs också. Nästa år, 2022, kommer hela centrum, med sina två arkitektritade Erskine-hus att rivas. De alternativa lösningar som innebar att staden skulle kunna bevaras lades åt sidan för flera år sedan. Protesterna mot rivningarna är få eller saknas helt. Många har sina jobb i eller knutna till gruvan. Och statliga LKAB ordnar ju ersättningsbostäder. Det har redan börjat byggas nya höghus på olika leråkrar och utmed bergssidorna.Få Kirunabor verkar alltså vilja säga något kritiskt. Kanske är den tystnad som breder ut sig i dagens Kiruna lik den som finns i klimatfrågan? För - vad ska man göra? Marken håller bokstavligen på att försvinna under människornas fötter. Sprickor är tydliga på flera ställen. Samma klaustrofobiska känsla finns kring klimatkrisen. Vart ska vi ta vägen när hettan blir för stark eller havet stiger? Vem kommer att rädda oss? Myndigheterna? Företagen?

Skeppas ut till hela världen

Vinsten, det är ju den som driver exploateringen av naturen. I Kiruna såväl som i hela världen. Sprängandet och grävandet under Kiruna pågår därför 24 timmar om dygnet. Personalstyrkan är mycket mindre än på den stora gruvstrejkens tid. Mekaniseringen är hög och LKAB anlitar en mängd mindre företag som underleverantörer. All utvinning sker utan större hänsyn till vad som händer uppe på ytan. Man följer slaviskt de delar av berget, malmkropparna, där det finns utvinningsbar järnmalm. Här, i världens största underjordsgruva bryts högvärdig järnmalm. Den mals ner, blandas med lerbentonit och görs om till små kulor, pellets. Vilka lätt kan smältas ner och bli till stål och mycket annat. Pelletsen skeppas ut till hela världen från Narvik och Luleå,Vinsten är verkligen rejäl. Varje tågset med järnpelletsvagnar som går i väg är värd 28 miljoner kronor. LKAB:s rörelseresultat i år blir över 7 miljarder kronor. Styrelseordföranden Göran Persson och de övriga som sitter i bolagsledningen för LKAB kan vara mer än nöjda: Jättevinster tas och hem ingen verkar protestera mot rivningarna i Kiruna - ännu.

Berövades sina markerUnder de två gångna somrarna har jag och Föreningen Fjärde Världens vice ordförande Ola Persson gjort sommarbesök i Kiruna. För att intervjua samer och samla material. Kiruna kommun har en yta som motsvarar halva Schweiz, med 23 000 invånare varav cirka 2 000 är samer. Intrycken har varit många och varierande vid våra besök. Ljust dygnet runt. Fantastiska naturvyer har blandats med mullret från nattens gruvsprängningar och dunket från oändliga tågset fyllda med pellets från LKAB:s gruva.

I en av LKAB:s reklamfilmer vi tittat på innan vi åkte upp påstås att det var en same som först visade att det fanns järnmalm i just det här fjällområdet. Man säger också i filmen att "all gruvverksamhet sker i samarbete med samerna." Vilket ifrågasätts av några samer vi senare talar med. Kiruna är byggt på en fjällsida där det tidigare fanns två samiska renskötselområden, samebyar som de kallas. De två samebyarna, Laevas och Gabna, finns kvar och deras renhjordar också. Men renarna tar nu en stor omväg kring staden för att nå samma områden som tidigare.Klimatförändringens effekter sprider sig snabbare här uppe. Utmed fjällsidorna växer grönska fram, där det tidigare var kalfjäll. Det behöver inte bara vara positivt utan kan till exempel betyda fler mygg som plågar renarna.

De järnmalmrika fjällen har grävts sönder. Vinsten styr. Foto: Henrik Persson
De järnmalmrika fjällen har grävts sönder. Vinsten styr. Foto: Henrik Persson
Det är kanske först när man själv är på plats som det går att djupare förstår vad samerna verkligen utsatts för i form av kolonisering och historiska övergrepp. En same jag talade med i Stockholm för ett par år sedan påpekade att "Sápmi, Sameland, var faktiskt ett land. Med språk, kultur och egen infrastruktur." Det landet skars i fyra bitar. Sverige, Norge, Finland och Ryssland trängde in och upprättade sina styren. Militärt motstånd var inte att tänka på. Samerna påtvingades andra folks språk, seder och religion. 

Man hade förvisso på Gustav Vasas tid periodvis en stark position i gränshandeln. Gustav Vasa ville ha gråverk, alltså ekorrskinn, och mycket annat till sin armé. Men i längden gavs samerna inget val. De berövades sina marker. Samerna tvingades bli kristna, deras shamantrummor skulle lämnas in till myndighetspersoner och präster för uppbränning. Samernas språk förbjöds i skolorna fram till långt in på 1900-talet.Och det här historiska ödet delar tyvärr samerna med ursprungsfolk i hela världen. Amerikas ursprungsfolk, aboriginerna i Australien, maorierna på Nya Zeeland, Sibiriens nentser och jakuter, Indiens, Sydostasiens och Nya Guineas ursprungsfolk, inuiterna på Grönland och i Kanada samt många många andra, har brutalt koloniserats. Och i en hel del fall också gått under i sjukdomar, alkohol och krig. Ibland har det handlat om rena folkmord. Uranbrytning och kärnvapenprov, skogsskövlingar som i samernas fall innebär födobrist för renskötseln och brist på skydd mot värme för renarna, uppdämning av floder för vattenkraftsdammar och mycket annat - allt har genomförts mitt i ursprungsfolkens landområden. Listan är lång på vad ursprungsfolken och deras marker utsatts, och än idag utsätts, för.

Många kulturer i Kiruna 

Kiruna är mångkulturellt. På stadens bibliotek är böckerna och tidningarna på finska, meänkieli (tornedalsfinska), svenska och samiska. Förutom den världsunika stadskyrkan, som LKAB:s disponent Hjalmar Lundbohm föreslog skulle byggas i samisk stil, finns även andra kyrkbyggnader, däribland en laestadiansk. Laestadianismen är en ganska sträng form av luthersk protestantism som växte fram på 1800-talet i området. Här i trakterna fanns på 1930-1950-talet också Korpelarörelsen. Det var en väckelserörelse som ifrågasatte mycket av den gängse kyrkans ritualer och utlovade plats i en Silverark för de rättrogna när undergången kom. En kväll under den här sommarens Kirunabesök får vi även träffa en sibirisk familj som bosatt sig i staden.

Vladislav och Yana Tannagasheva
Vladislav och Yana Tannagasheva
Det är ett par och deras två barn. De tillhör shor, ett turkspråkigt ursprungsfolk i Ryssland som lever i Kemerovoregionen i södra Sibirien. Shorfolket försöjde sig traditionellt på jakt, fiske, bärplockning med mera. Men det här shor-paret är faktiskt politiska flyktingar i Sverige. De har offentligt motsatt sig att en mängd privata bolag får utvinna kol i deras område. Det handlar om "strip-mining", dagbrott, där kol som ligger bara 30 cm under landytan grävs fram. Följderna är katastrofala: Skogen försvinner, floderna fylls med svart sörja. Fisken dör, snön är gråsvart. Kolutvinningen står ju också i direkt strid med ett av de viktiga klimatmål som världen fastslagit:


Att helt rensa bort användningen av fossila bränslen som olja och kol eftersom de orsakar koldioxidutsläpp.Medan vi dricker kaffe och bjuds på hembakt äppelkaka är det en ganska skrämmande historia vi får oss till livs. Till en början kunde paret ganska öppet protestera för sitt folks, de 12 000 shorernas, räkning. Men efter en tid börjar FSB:s -före detta KGB:s - bilar dyka upp utanför deras bostad. Mannen rings upp och tvingas till "samtal" ute i bilarna. Det förekommer därvid att de förhörande agenterna visar upp för honom att de har pistoler...Kolet som bryts i shorfolkets område i södra Sibirien säljs över hela världen. LKAB är ett av de företag som köper kol därifrån, berättar de två shorerna för oss. Också deras höghus i Kiruna ska förresten rivas. Vi förstår under kvällen att de är oroliga att inte få ersättningsbostad.

Renskötseln fortsätter än idag i trakterna där LKAB:s gruva och Kiruna stad ligger idag. Men renarna tar numera en omväg runt staden. Foto: Henrik Persson
Renskötseln fortsätter än idag i trakterna där LKAB:s gruva och Kiruna stad ligger idag. Men renarna tar numera en omväg runt staden. Foto: Henrik Persson

Jakten på ursprungsfolkens rikedomarVärldens ursprungsfolk är fler än många tror. Det handlar om många miljoner människor och stora landytor geografiskt. Ursprungsfolken anses idag vara över 470 miljoner människor. Men också i historisk tid har man varit många på en del platser. Nord- Mellan och Sydamerika var bebott av miljoner indianer när Columbus kom dit, han var inte den första människan där. Inkariket, som täckte stora delar av Anderna med centrum i Peru, var exempelvis folkrikt och välorganiserat. Det kunde funnits kvar än idag om inte Pizarro och hans mannar besegrat och förstört det. James Cook var inte den första som landsteg i Australien. Hela kontinenten var uppdelad mellan olika folkgrupper med avancerade kulturer. Går vi till Sverige är en tredjedel av landets yta täckt av ett 50-tal samebyars renskötselområden. Och det finns uppgifter om att så mycket som en fjärdedel av hela världens totala landyta är renskötselområde.Idag har ursprungsfolk ibland kompenserats för sina landförluster. Nunavut heter till exempel ett stort landområde i Kanada vars mark, ovan jord, tillerkänts inuiter. Allt som är under jord får däremot kanadensiska regeringen lägga beslag på. Ursprungsfolken har alltså i många fall överlevt. Man har bildat egna samhällen och organisationer, men nästan aldrig nationalstater. Det enda nutida exemplet på det senare som jag känner till, är en östat, republiken Nauru i Stilla Havet. På olika andra sätt har ursprungsfolken istället organiserat sig och dessutom satt sig till motvärn mot skövlingen av planeten.

Nils Nutti är same och driver "Nutti Sámi Sida", en intressant verksamhet i samarbete med Talma sameby. Vi besökte  anläggningen i Jukkasjärvi strax utanför Kiruna och intervjuade honom.  Foto: Ola Persson
Nils Nutti är same och driver "Nutti Sámi Sida", en intressant verksamhet i samarbete med Talma sameby. Vi besökte anläggningen i Jukkasjärvi strax utanför Kiruna och intervjuade honom. Foto: Ola Persson

Ursprungsfolken har idag också en permanent representation i FN. Det finns dessutom egna landparlament, som liknar Sametinget i Sverige. Ursprungsfolken agerar följaktligen numera internationellt. Det väckte uppseende nyligen när ursprungsfolkens organisation i Brasilien åtalsanmälde Brasiliens president Jair Bolsonaro till Internationella domstolen i Haag, Nederländerna, för folkmord och brott mot mänskligheten. 

I sin anmälan skriver de att Bolsonaro har låtit gruv- och skogsindustrin invadera urfolkens marker, trots att det är illegalt i Brasilien.På Grönland, fortfarande en självstyrande del av Danmark, har den sittande inuitiska regeringen, Naalakkersuisut, nyligen beslutat att all framtida prospektering av olja och naturgas på havsbottnen kommer att stoppas där. Grönland har ju hamnat i fokus nu när klimatförändringarna gör att snötäcket i Arktis smälter. Det blir ju då så mycket lättare att utvinna mineraler där. Det var följaktligen ingen slump att det var just Grönland som Donald Trump ville köpa!
Oerhörd uthållighetDet är i Arktis som klimatförändringarna går snabbast. Även andra delar av Arktis än Grönland blir mer lockande för utvinning av naturresurser i uppvärmningens spår. Konkurrensen ökar mellan stormakter och storbolag för att lägga beslag på de arktiska områdena. Försvarsstaben i Sverige har till och med börjat ge ut filmer där man påstår att ett kommande världskrig "som vi oundvikligen kommer att dras in i" kan komma att orsakas av just den konkurrensen.

Den amerikanske vetenskapsmannen och debattören Noam Chomsky har sagt att det idag är ursprungsfolken som går i spetsen för försvaret av världsmiljön. Tyvärr har dock ännu inte alla lyssnat på dessa folk. En kuna från Panama som besökte Fjärde Världen i Stockholm för ett par år sedan sa: "Vi har i 30 år varnat för vad som skulle hända. Men ingen har lyssnat på oss."Kunafolket lever i ett kustområde, Kuna Yala eller "San Blas-öarna" som det tidigare kallades, med artrika korallrev. Korallerna hotas av oåterkallelig utplåning på grund av den pågående uppvärmningen av världshaven. Tecknen har, liksom i Stora Barriärrevet utanför Australien, funnits i kunaområdet i decennier: Uppvärmningen i haven har skadliga följder för korallreven. Många andra av världens ekosystem har redan också börjat drabbas. FN:s senaste rapport om klimatet ger en mörk framtidsbild. Den gångna sommaren kan ses som en bekräftelse av den. Olika tröskelpunkter för klimatet närmar sig uppenbarligen. Både i Sverige, i Europa och globalt gavs i somras en provkarta på vad som i rikt mått väntar om inget görs: Rekordvärme, skogbränder, översvämningar och andra stora påfrestningar på ekosystemet.

Naturkatastrofer är dock inte något nytt för mänskligheten och många av ursprungsfolkens kulturer är exempel på en oerhörd härdighet och uthållighet, eller resiliens som en del vill säga numera. Ursprungsfolken har under historiens gång stått pall för enorma omvälvningar, inte minst i naturhänseende. Och de har varit noga med att skydda sin omgivande natur. De 12 procent av Amazonas som ursprungsfolken idag hanterar är den minst förstörda delen av det artrika regnskogsområdet. Vi har mycket att lära av ursprungsfolkens inställning till naturen. De har enorma kunskaper om hur man överlever i den. Kanske är det till och med de kunskaperna som är det enda som kommer att kunna rädda oss på sikt.

Henrik Persson, ordförande, Föreningen Fjärde Världen

FJÄRDE VÄRLDEN, Solidaritetshuset, Tegelviksgatan 40, 116 41 Stockholm, tel: 073-667 64 39,
 e-post: f.varlden@gmail.com
Skapad med Webnode
Skapa din hemsida gratis!